Sen jag var barn har jag funderat och brottats med kyrkan. Vad hon är och vad hennes uppdrag bygger på. Som barn på ett Frälsningsarmen läger satte jag armens fana på halvstång något man absolut inte får gör. Jag sörjde över kyrkan, det jag såg stämde inte med vad jag läste i Guds ord och den Gud jag hade möt.
Genom åren har Gud lett mig vidare samntidigt som livet både kört över mig och lyft mig. Kampen har varit intensiv och det finns stunder jag gått sönder.
Men insikt har vuxit med alla Guds möten och viskningar från hinmlen jag fått. Ofta har dessa möten varit omvälvande och starka och oväntade, tydliga och skarpa. Han har skapat för mig en tydlig bild av hans kyrka som jag här vill dela. Tror inte detta är något nytt kanske beskrivs med nya ord och från andra vinklar men genom kyrkans historia är det en röd tråd att följa hans instruktioner.
Jesus är huvudet över sin kyrka och Ordet och Relationen med honom är vår väg för att bygga hans hus. På samma sätt tabernaklet och templet var noga byggt som fysiska byggnader blev de inte hans hus för hans Ande föll över dem och han själv bodde där. På samma sätt som vi följer Bibelns instruktioner hur vi bygger det kristna livet behöver vi bygga relationen med honom. Jesus död och uppståndelse öppnade vägen fram till hans närvaro och vi som troende och kyrka är kallade att vara bärare av hans närvaro.