Att Bygga

       kyrkan.


Riktning

 

Var är du? Guds första fråga vid syndafallet. Från att Gudvandrade med oss och umgicks med oss så försvann människan från Gud. Vi gömde oss från honom och blev rädda och kände oss nakna. Det finns något djupt inbäddati oss att fly från Gud och människan i dag gör allt hon kan för att gömma sig, ofta i synd och förnekelse över hennes nakenhet. 

 

För en del årsedan hade jag under en tid några veckor funderat över denna titel "att bygga kyrkan". En kyrka i Sverige hade en konferens med samma titel och denhade drivit på mina tankar. Jag försökte återigen samla mina tankar genom åren lite spontant under veckorna. En eftermiddag när jag är på väg att läggas mig i ett varmt bad kommer denna fras till mig och omedelbart följer Guds svar. Närvaron kommer, kroppen reagerar och en inre hörbar röst likt en basun talar till mig. Först viskningar sen talande och ropande.


                                 Genom Hunger!    Genom Hunger!     Genom Hunger!


Mins händelsen starkt och kan än i dag uppleva tyngden och allvaret. Byggandet av hans husblir så enkelt. Hunger efter Gud är en riktning mot honom men den talar ocksåom egenskaper av överlevnad. Hunger är ett grundläggande behov för att vi ska kunna leva som människa. Att vara hungrig efter Gud blir det första för oss att överleva Andligt. På sammasätt mat är nödvändigt för vår fysiska överlevnad. Att vara hungrig är ett tillstånd som vi mättar genom att äta. Den andliga hungern handlar om längtan efter gemenskap med Gud men inte bara det utan ett tillstånd av växande gemenskap med honom. Hungern blir alltså en längtan efter hans närvaro, röst och gemenskap i ett ständigt flödande tillstånd. Detta tillstånd andas desperation likt en nödställd söker att bli räddad söker vi vår räddare. Hunger och längtan i kyrkan i dag har ofta en klädnad av att vara respektabel men Hunger efter Gud är våldsam intensiv och krävande. Alla lever inte det liv som ger utrymme för verklig hunger. 


När dagens kyrka försöker bygga hans hus vågar vi ofta inte träda in i den hunger som förändrar oss utan vi stannar på en rimlig nivå av hunger där vi behåller delar av vårt liv. Vi stannar kvar med fikonlöven runt oss och döljer delar av vår kropp för Gud. Ofta beror detta på en kultur som byggts upp i världen och i kyrkan där vi nöjer med lagom eller inte förstår djupet i omvändelsen och det behov vi har av honom. Det förlorade vittnesbördet har orsakat att vi gått vilse för vi tror vi har öppnat dörren för honom. 

Matt 7:7

Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta ochdörren skall öppnas för er.8Ty var och en som ber, han får, och densom söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.9Vembland er ger sin son en sten, när han ber om bröd,10eller en orm,när han ber om en fisk?11Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.                                                   

                                                          ”Bönen är ett väntrum

                                                          men ni använder det som en motorväg ”



Hunger vårt DNA


Drivkraften i vårt kristna liv är hunger efter honom. Bön, lyssnande, väntande, ropande sökande och bultande är naturliga vägar hungern tar i våra liv. Hunger är verksam och drivande. 

   Hungerns mål är hans röst och närvaro som leder till Gemenskap. Här växer Gud i våra liv och när han växer växer vår hunger efter mer. 

     Hungern betalar ett pris för den är född i en insikt om min totala svaghet och beroende av honom. Djupet av insikten driver vidare hungern. Bristen i våra liv söker tillfredställelse. Hungern leder till total överlämnande av allt till honom där vi står helt nakna inför honom svaga och helt och håller utlämnade till hans nåd och styrka.     

Kol 3:2

Låt era tankar vara inriktade på det som finns hos Gud, och inte på det som finns här på jorden. Ni har ju dött tillsammans med Kristus och lever i gemenskap med Gud


Svaghetsom vägval 

Insikten om vem jag är i mötet med Gud driver min hunger till honom. Jag är hungrig i förhålleande till min insikt om min svaghet och syndfullhet och Guds förmåga att hela mig. Det är smärtsamt att se och förstå vem jag är och detta är avgörande för att jag ska kunna komma till honom. Det vi kallar frälsning att bli kristen vilar på denna insikt. 

   I dag är denna insikt urvattnad vilkt leder till att frälsningen tycks inte gripa tag i oss och beöra oss så djupt. Vår erfartenhet som kyrka har blivit så urvattnad på synda nöd och djup omvändelse att vi inte söker den djupare erfarenehten.  

"Din svaghet är

   för stark för mig "


Kampen med synden 


Kampen med vår synd är grunden för vår  svaghet och svagheten lägger grunden för vår  hunger och hungern leder till vår räddning.

När vi stångas med synden om och om igen uppenbaras vad vi är då vi inte kan besegra oss själva, vi är fast i synden, svaga. Då födds längtan att bli hel. Oftas finns det ingen väg ut utan männsikan vänder djupare ner i synden. 

    Men där Jesus predikas och där hans ord blir trodda skapas en Hunger, en djup längtan att bli fri och mättad. I mötet med honom finns dörren för omvändelse och djupare renhet i våra liv. Om vi tilllåter sorgen och smärtan över insikten vem vi är förra oss till omvändelse kommer Gud förvandla våra liv. 

   Om vi låter oss nöja oss med vad vi är riskerar vi att balancera vår frälsning att leva med gravkläderna på men aldrig dö. Vi missar det kristna livets djupa skatter och går miste om de välsignelser som himlen väntar att ge de som sörjer över sin synd. 



Jesaja 57:15


Jag tronar upphöjd och helig

men finns hos den modlöse och försagde.

Jag ger de försagda mod,

ger de modlösa kraft. 

Amplified Bible classic edition 


I dwell in the high and holy place, but with him also who is of a thoroughly penitent and humble spirit, to revive the spirit of the humble and to revive the heart of the thoroughly penitent [bruised with sorrow for sin]. 

Sorg


Omvändelse beskrivs på engelska som att jag har blåmärken på min kropp över min sorg över synden. "bruised with sorrow for sin".  Hur djupt behöver vi inte känna när vi ser ser vårt tillstånd? Hur djupt behöver våra hjärtan inte omvända sig. Att få blåmärken över sorgen målar upp en djupgående prosses i människans hjärta där inget blir halvhjärtat eller lämnas oberört allt skall erkännas och utan några löv, naket betjännas inför Gud själv, i hans ljus. Allt skall dömmas och föras till korset och förlåtas. Omvändelsen är smärtsam och inget vi inte kan gå in i.   


Danmark hälsningen


jag vill ha er synd



Är att väcka svagheten i mig